jag håller med dig – gillar tanken om att vi ”aldrig varit moderna” (som nämnde Latour hävdat). Det är samma maktspel som lever kvar sedan tidigare. Dock tror jag att Gray hävdar att det moderna – och med positivismens inbrott – ledde till en intensifiering av strävandet mot den ljusa framtiden.

Dessutom – $vensson har svarat på min kommentar – det har blivit en spännande diskussion:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.876110

”Före modern tid fanns det ingen föreställning om att man med våld skulle kunna skapa ett perfekt samhälle och befria världen från evärderlig ondska. Dessa dumheter kan härledas från jakobinerna för att sedan övertas av Marx och senare företrädare för radikalt utopiska upplysningsidéer.”

så är jag inte helt säker på om jag håller med hans tolkningar av de idéhistoriska sambanden. Som jag ser det är den mest avgörande och historiskt inflytelserika, om än heltokiga, tanke som mänskligheten någonsin tänkt den som de tidiga kristna tänkte, då de lade grunden för kristendomen. Idén om ett jordiskt paradis, som en gång funnits, och ett himmelskt som ska komma, är något helt nytt för människorna, som dittills inte haft några andra föreställningar om livet efter detta än som en glåmig plats där skuggor irrar omkring och inte har det så särsklit kul. Under kristendomens storhetstid fanns det nog en rätt så stor ambition att befria mänskligheten från ondska, för att förbereda den för de yttersta tiderna. Man brände häxor och instiftade inkvisition och såg till att omvända hedningar på ett stundom rätt så omilt sätt.

När västerlandet i och med upplysningen började sekulariseras var denna millenarism så djupt ingrodd i våra medvetanden att jag tror att vi inte riktigt är medvetna om hur man egentligen bara skapade sekulära varianter av den kristna utopismen. För marxisterna handlade det om det urkommunistiska samhället som fanns en gång, och som efter att vi genomgått historiens olika stadier av despoti, feodalism och kapitalism till slut skulle återupprättas i det perfekta kommunistiska samhället. För liberaler kunde det handla om den ursprunglige jägarens frihet som inidivid, som slutligt skulle återuppstå då den fria marknaden helt övervunnit staten och dess ”osunda” regleringar. Att påstå att jakobism, marxism eller leninism skulle vara ett brott mot den kristna millenarismen ställer jag mig därför tveksam till. Snarare är det en sekulär variant av det tidigare religiösa tankemönstret, som bara fortsatte att hemsöka oss.

Om man nu återknyter till det som blogginlägget handlade om, nämligen det svåra begreppet ”frihet”, så ligger den stora svårigheten i detta ord däri att det egentligen inte är något begrepp, därför att ingen har någonsin lyckats ringa in det i några snäva definitioner. Det är ett honnörsord, ett känslomässigt positivt laddat ord, ”I feel free!” som John Cleese utbrister i filmen ”En fisk som heter Wanda” när han är uppöver öronen inblandad i ett gäng brottslingars agenda, vars innehåll han inte har en aning om. Det är ett ord som så gärna tas i beslag av politiska propagandister och i en föreställningsvärld där det finns ett tåg mot framtiden, som det är bäst att hoppa på eftersom den framtid som tåget är på väg mot är bra, känner man sig naturligtvis fri då man hoppar på tåget, såsom de ryska revolutionärerna säkert kände sig fria 1917, och jakobinerna före dem, och nyliberaler eller självmordsbombare gör idag. Om man är skeptisk mot alla dessa tåg, alla dessa ”enda vägar”, så ägnar man sig åt att odla sin trädgård eller blir politisk pragmatiker eller poet eller något i den stilen.

Nu blev det lite långt. Men det är en intressant diskussion!

@ Thomas S och kirira: Håller med om att det finns många likheter mellan troende upplysningsliberaler och troende marxister. Här tycker jag att det finns andra strömningar inom liberalismen som är mer tilltalande. Läs gärna detta inlägg med kommentarer, på samma tema.

@ Marcus: Skall just sätta mig med texten om sfärism. Men det finns säkert kopplingar till liberalismen – inte minst upplysningsliberalismen. Som jag ser på sfärismen är den ju en modern (i Latours mening) uppfinning – bygger på viljan att separera objekt och subjekt, den Naturlagsdrivna ekonomin och den subjekt/kultur-drivna politiken/demokratin..

Lade för övrigt in följande kommentar på Mattias $venssons blogg:

—–

Hej Mattias,

Intressant att läsa om hur du ”studsade” när du såg Hobbes nämnas i relation till liberalismen. I den värld som existerar utanför Timbro är det dock inte helt ovanligt att just Hobbes nämns som central för liberalismen. Här är ett exempel, ur LSE-baserade, liberale idéhistorikern John Grays ”Two faces of liberalism”:

”The idea that Hobbes is one of the authors of liberalism may be unfamiliar to political philosophers whose education has not included a study of the history of the subject. But liberal thought did not begin a generation ago. Only ignorance of the longer history of liberal thought supports the belief in a single, continuous liberal tradition.”

Boken – som förespråkar Isaiah Berlins ”modus vivendi”-liberalism, till skillnad från den panglossiska upplysningsliberlism som är populär bland svenska ”liberaler” – är för övrigt mycket läsvärd.

Liberala hälsningar,
Karl P

För övrigt håller jag helt med dig om att problemen ligger i maktstrukturer. Och är inte dessa snarare uppbyggda genom evolution än genom ondskefulla ”kapitalister” eller maktgalna ”betongsossar”?

Bloggen Strötankar och sentenser har gjort en ambitiös och läsvärd sammanfattning av bloggdebatten kring socialliberalismen som startade med min artikel i Liberal Debatt.

Dock verkar skribenten, som heter Jimmy och är miljöpartist, ha missuppfattat det som att diskussionen rör enbart ekonomisk frihet, trots att han själv citerat att min ursprungliga kritik gällde exempelvis överhetsvurm och förmynderi inom socialliberalismen. Likaså studsade jag vid det bisarra påståendet att Thomas Hobbes, som förespråkade en totalitär statsmakt som enda alternativet till ”allas krig mot alla”, skulle ligga liberalismen nära i frihetssyn.

Jimmy hävdar vidare att den som är för liberalism skulle vara blind för exempelvis företagens makt. Så är naturligtvis inte fallet. Däremot är den liberala tanken att bästa sättet att kontrollera att företagen inte får för stor eller illegitim makt att separera dem från staten och lämna dem att efter bästa förmåga tjäna människors behov i fri konkurrens med andra företag på marknaden. Ekonomisk frihet behövs just för att kontrollera både stat och kapital (se t ex här och här) på samma sätt som åsikts- och religionsfrihet är avgörande för att skydda människor från exempelvis allianser mellan stat och kyrka, eller mot den åsiktskontrollerande alliansen mellan stat och akademi/utbildning.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.876110

—
Svar lämnat på Mattias Svenssons blogg:

Med vänliga hälsningar,
Jimmy

Företag har inga rättigheter. De är ingenting annat än avtal mellan människor, och i det avtalet har givetvis varje människa sina okränkbara rättigheter. Att prata om storföretag är därför ett sidospår som inte leder någon vart, eftersom det ändå handlar om människorna som äger storföretaget. Sen att vi har abstraherat det är i grunden enkla avtalet mellan enskilda till att bli ”juridiska personer” gör ju på inget vis att de ”juridiska personerna” blir till människor.

I alla sammanhang kommer du alltid att ha icke-liberala människor som inte begränsas av respekten för vare sig de negativa rättigheterna, eller av de positiva rättigheter som är legitima ur en frihetssynpunkt. Företagen blir till frivilliga kollektiv, och som vi har sett genom historien försöker kollektiv alltid skaffa sig makt och inflytande över enskilda – ibland med olika former av tvång.

Då måste det ju finnas en opartist domare mellan de frivilliga kollektiven, och det är staten. Till och med libertarianerna erkänner ju behovet av staten, och eftersom den ska bli en opartisk domare mellan alla spontana eller organiserade kollektiv som kan bildas av enskilda så får den ju en tyngd som ingen annan organisation har, och därför är det ju viktigt att staten hålls i strama tyglar. Därför ”fixeringen” vid staten.