Bloggdebatt om frihetsbegreppet (en gång till)

För nästan ett år sedan uppmärksammade jag en bloggdiskussion mellan de båda miljöpartisterna Tomas Melin och Jakop Dalunde. Ämnet var frihet. Nu senast blossade en debatt om ämnet upp mellan några liberala bloggare.

Det hela började med att Mattias Svensson, timbroit och anhängare av Ayn Rand, skrev en artikel i tidskriften Liberal Debatt nr 5-6/2007 där han dissade socialliberalismen. I puffen på den egna bloggen lyfter Mattias Svensson fram ett utdrag ur följande.

Resultatet av socialliberalismen är inte att friheten bevaras, om än i något urvattnad form, utan att någon makthavare i varje enskilt fall har att överpröva din frihet för att se om du har rätt till den, eller om de behagar inskränka den för att tillgodose andra mål. Socialliberalismen föder förmynderi, överhetsvurm och teknokrati, och företrädare som i sin pompösa ”pragmatism” tror sig stå över rätt och principer och vara klippta, skurna och pålästa nog för att diktera hur andra lever sina liv i stort och smått. Om socialism är att få stryk av klassens flåbuse för att styrka ger makt, så är socialliberalism att mästras av klassens ordningsman.

Det verkar ju inte särskilt sympatiskt, eller hur? Förmynderi, överhetsvurm och teknokrati känns inte så liberalt, i ordets dagliga om inte ideologiska mening. Mattias Svensson baserar sitt dissande av socialliberalismen på Isaiah Berlins distinktion mellan negativ och positiv frihet. (Jag har problematiserat den distinktionen i ett tidigare inlägg här på min blogg.) Man häpnar över hur principfast Mattias Svensson är i sitt resonemang.

Socialliberalismens bidrag till frihetsdebatten är teorin om positiv frihet, ett luddigt och vitt begrepp som handlar om att staten aktivt ska gripa in och korrigera människors frivilliga sociala och ekonomiska interaktioner. Tanken är att staten kan och ska spela en aktiv roll i att göra människor inte bara fria i liberal bemärkelse, utan även gladare, tryggare och klokare.

/…/

Någras grundläggande frihet, äganderätten till resurser de förvärvat eller näringsfriheten att anställa vem de önskar kränks för att tillgodose andras ”rätt” till inkomst eller arbete som de inte gjort sig förtjänta av. Ju fler positiva ”rättigheter”, desto mer måste staten kränka allas lika rätt till frihet i den liberala bemärkelsen.

Kärnan i Mattias Svenssons kritik av socialliberalismen är att den negativa friheten, frihet från staten, alltid måste vägas mot den positiva friheten, frihet genom staten. Och börjar man väl slå in på den vägen är det inte långt kvar till den totalitära staten. Svaret är att hålla benhårt fast vid den negativa friheten – äganderätten och näringsfriheten är så heliga att de aldrig ens får förhandlas om. Det är lite ironiskt att Mattias Svensson använder uttrycket ”testuggande marxist-leninist”. Det libertarianska frihetsbegreppet är väl så dogmatiskt.

Varför sådant fokus på negativ frihet?

Oscar Sundevall, distriktsordförande för CUF Uppsala, blev den första att på sin blogg kritisera Mattias Svenssons artikel. Han menar att socialliberalismens främsta argument inte alls är det positiva frihetsbegreppet, utan idén att frihet är en resurs.

Det kan finnas mindre eller mer av det, och den kan likt allt annat fördelas ojämt. När libertarianen ser absolut rätt till egendom och strikt skydd mot skada eller äganderättsinskränkningar som höjden av frihet ser socialliberalen att vissa har mer frihet än andra av omständigheter bortom individens kontroll. Frihetssynen är, här, diametralt motsatt.

Oscar Sundevall exemplifierar med att människor ibland föds i familjer ”där man svälter eller där det genetiska lotteriet har givit individen hjärntumör eller CP-skada.” Med utgång från en libertariansk frihetsuppfattning skulle det vara oacceptabelt att beskatta dem som haft turen att födas till mer gynnsamma förutsättningar för att kunna hjälpa dem som inte haft samma tur. Det är berättigat att ta ut skatt för att hjälpa ett offer för misshandel. Men finns det ingen gärningsman får man tydligen skylla sig själv.

Mattias Svensson upprepar i sitt svar till Oscar Sundevall argumentet att när man väl börjat anse att ”staten ska ägna sig åt att dela ut resurser som ursprungligen var någon annans” så finns det ”ingen gräns för när detta uppdrag är slutfört”. Mattias Svensson fortsätter.

Den andra relevanta invändningen är helt enkelt att Sundevall menar att frihet skapas av staten, och bland annat betyder att människor det är synd om (eller som socialliberaler tycker om att tycka synd om, typ alla handikappade) inte är fria. Det skulle bland annat röra alla som har fysiska förutsättningar som ”innebär att deras livsmöjligheter har kringskurits”. Staten ska enligt fortsättningen på denna fantasivärld ha i uppgift att bota alla krämpor och likställa allas fysik.

Nej, staten har inte i uppgift att ”bota allas krämpor och likställa allas fysik”. Men inte ens Thomas Hobbes, en filosof som betraktade frihetsbegreppet på ett ganska likartat sätt som dagens libertarianer, ansåg att staten är utan ansvar för de mindre lyckligt lottade.

And whereas many men, by accident inevitable, become unable to maintain themselves by their labour; they ought not to be left to the charity of private persons; but to be provided for, (as far-forth as the necessities of Nature require), by the lawes of the Commonwealth. For as it is in the Soveraign of a Common-wealth, to expose them to the hazard of such uncertain Charity. (Citerat av Ulf Öfverberg, ”Liberalism som jämlikhet – ett perspektiv från vänster”, en skrift som kan laddas ned som pdf från Ohlininstitutet.)

I ett nytt inlägg bemöter Oscar Sundevall kritiken från Mattias Svensson, dels på denna punkt, dels genom att problematisera vad som kan uppfattas som legitim äganderätt. Och det senare med utgång från filosofen Robert Nozick.

Mattias utgår ifrån att självägarskap automatiskt leder till äganderätt. Det stämmer när det gäller den egna individen. Men de yttre resurser som skapas, utbyts eller approprieras kommer inte enkom ur den egna individen. Allting har – i något led – inslag av natur i sig. Libertarianismens huvudideolog, Nozick, såg också detta. Hans idé om äganderätt är att har någon en legitim rätt till en produkt har denne också legitim rätt av avyttra till en annan. Min rätt till t ex en bit mark är bara lika stor som den tidigare ägaren, som i sin tur har lika stor rätt som den tidigare, osv. ända tillbaka till den ursprungliga approprieringen vi förutsätter är legitim. Men baksidan av detta argument enligt Nozick själv är att är det ursprungliga förvärvet illegitimt blir följaktligen alla efterföljande förvärv också det.

Dilemmat som Mattias Svensson och hans meningsfränder står inför, om de vill bygga sitt frihetsbegrepp på ägandet, påminner mig om en anekdot som fysikern Stephen Hawking inleder Kosmos: En kort historik (1988) med.

En välkänd vetenskapsman (en del säger att det var Bertrand Russell) höll en gång ett offentligt föredrag om astronomi. Han talade om hur jorden kretsar kring solen och hur solen i sin tur kretsar kring mittpunkten i en enorm hop stjärnor som kallas vår galax. Vid slutet av föreläsningen reste sig en liten gammal dam längst bak i salen och sade: ”Vad ni har sagt är struntprat. I själva verket är världen en platt skiva som vilar på en jättelik sköldpaddas rygg.” Forskaren drog upp munnen till ett överlägset flin och frågade: ”Vad vilar sköldpaddan på?” ”Ni är mycket listig unge man, mycket listig”, sade den gamla damen. ”Men det är sköldpaddor hela vägen!”

Nästa inlägg i debatten görs av David Ekstrand, en kille med förflutet inom LUF som nu pluggar politisk teori i Sheffield. På sin blogg Isonomia problematiserar även han att Mattias Svensson sätter ägandet som grund för sitt frihetsbegrepp. En absolut, okränkbar äganderätt är med andra ord det fundamentala värdet för Mattias Svensson – inte friheten (alternativt: de båda är i hans värld en och samma sak). David Ekstrand kritiserar detta.

Ge folk en absolut äganderätt, som endast kan brytas med deras egna välinformerade samtycke, och bygg en nattväktarstat på denna grund. Låt oss nu anta att i denna nattväktarstat finns det människor, som blir sjuka och inte har råd med sjukvård, det finns barn vars föräldrar inte kan gå i skolan, det finns äldre som är för gamla för att arbeta men som inte har råd att gå i pension. /…/ Om folks äganderätt inte kränks, är vilka ojämlikheter som helst tillåtna, även om de drabbar barn, psykiskt sjuka eller andra som inte kan fatta rationella, fullt informerade val.

David Ekstrand påpekar att en liberalism som motiverar sig själv med hänvisning till absoluta rättigheter kommer inte att vara tilltalande för särskilt många människor.

Min poäng här är att visa på att ett positivt frihetsbegrepp inte är barockt, om det helt enkelt bygger på observationen, att friheten får sitt värde av vad den gör för människor, och möjliggör det fria samhället inte för människor att leva värdiga och värdefulla liv, då kan vi heller inte förvänta oss att dessa människor ska värdesätta friheten.

Jag kan inte annat än tycka att David Ekstrand har en poäng.

Friheter och rättigheter är inte samma sak

En liknande linje är Lennart Regebro inne på. I ett första inlägg invänder han mot att socialliberalismens positiva frihetsbegrepp handlar om att staten ska ”gripa in och korrigera” frivilliga relationer mellan individer. ”Positiv frihet handlar om att ha en möjlig frihet, inte en teoretiskt frihet utan verklighetskontakt.” Lennart Regebro illustrerar med ett tankeexperiment (Oscar Sundevall talade om två män och en brunn istället).

Paradexemplet är exemplet med två män instängda i två källare. Båda har exakt samma situation, nämligen att dom är fast i en källare och kan inte komma ut. Där finns varken mat eller vatten, så snart kommer dom dö, om ingen räddar dom. Den ena mannen blev instängd i källaren av en annan person. Den andra mannen blev instängd för att dörren gick i baklås.

Med libertarianernas negativa frihet är mannen vars dörr gick i baklås fri, medans mannen som blev instängd i källaren är ofri. Att dom båda männen har exakt samma möjligheter och frihetsgrad är irrelevant enligt detta sett att se det. Detta visar hur fullständigt absurd en frihetssyn som enbart tar hänsyn till negativ frihet är. En man kan vara instängd i en källare och ändå befinna sig i frihet, enligt Mattias Svensson.

Lennart Regebro menar att det främsta felet med libertarianernas förkastande av det positiva frihetsbegreppet, och fasthållande vid en rent negativ frihetssyn, är att det bygger på en utopisk och absurd önskan om renhet. ”Äkta liberaler” eftersträvar inte att skapa en perfekt, harmonisk och konfliktfri värld.

Nej, äkta liberaler inser att något sådant som ”frihet fullt ut” inte kan existera. Folk har inte full frihet att alltid göra vad dom vill, därför att man kommer alltid i situationer där en persons frihet krockar med en annan persons frihet. Libertarianer försök lösa den konflikten genom att skapa en definition av frihet som är så begränsad att den är meningslös. Det är som att hävda att alla kan ha bra väder, och sedan definiera ”bra väder” så att allt väder är ”bra”. Man har då gjort hela frågan meningslös.

Sedan han fått mothugg i kommentarerna till inlägget skrev Lennart Regebro en uppföljning. Han understryker där att det gäller att skilja på å ena sidan negativ och positiv frihet, å andra sidan negativa och positiva rättigheter. Han tar exemplet att tryckfrihet är en positiv frihet: ”Det handlar om ifall du har handlingsfriheten att kritisera regeringen utan att bli slängd i fängelse.” Det innebär inte att staten har skyldighet att bekosta en tryckpress för den som önskar utnyttja sin tryckfrihet. Då talar man om positiva rättigheter. Tryckfriheten är en negativ rättighet, en rättighet som staten inte har befogenhet att beröva någon. Exempel på en positiv rättighet är däremot rätten till sjukvård.

Notera alltså här hur negativa rättigheter är positiva friheter med den här synen, alltså friheter baserade på handlingsfrihet. Men att positiva rättigheter inte är friheter alls. Däremot kan ett positivt frihetsbegrepp leda till positiva rättigheter, medans ett negativt frihetsbegrepp inte kan göra det. Och det är ju därför libertarianer klamrar fast vid ett negativt frihetsbegrepp. För det innebär att dom kan hävda att skatt är stöld.

Lennart Regebros resonemang är logiskt och något jag kan skriva under på, givet att vi använder vokabulären om negativa och positiva rättigheter. Niklas Frykman, som förutom att blogga är gruppledare för Folkpartiet i Eskilstuna, instämmer – och tycks heller inte ha något emot positiva rättigheter, för att säkerställa jämlikhet i form av rättvisa förutsättningar. Någon som sågar Lennart Regebros resonemang vid fotknölarna är däremot Blogge Bloggelito. Han kallar tankeexperimentet med de två männen som blivit instängda i en källare för ”dagislektioner”. Det går bara att tillämpa politisk frihet i sociala situationer, och tankeexperimentet anses därför irrelevant som argument. Åtskiljandet mellan friheter och rättigheter avfärdar Blogge Bloggelito som en semantisk fint.

Däremot avfärdas inte värdet av positiv frihet. Blogge Bloggelito anser att det inte går att ha ett modernt samhälle utan båda formerna av frihet, men det är viktigt att hålla balansen. Då anses den negativa friheten mest grundläggande. Jag kan i viss mån hålla med.

Ett samhälle byggt enbart på positiva friheter är ett samhälle där alla visserligen har utbildning, sjukvård och garanterad bostad, men också ett samhälle där handlingsfriheten är i princip noll, där yttrande-, förenings- och mötesfriheterna är avskaffade. Sådana samhällen har existerat och existerar, till exempel i Östtyskland och Sovjetunionen.

Också Blogge Bloggelito anser att en så kallad nattväktarstat, dvs en som bygger enbart på negativ frihet, ”för med sig betydande problem”. Men ”den absolut obegränsade negativa friheten från tvång” måste alltså utgöra utgångspunkten. Varje liten inskränkning i denna måste enligt Blogge Bloggelito motiveras med ”utomordentligt goda skäl att ge andra positiv frihet”. Han anser det till exempel vara rätt att motverka könsdiskriminering genom hot om sanktioner, men när man börjar prata om kvotering av underrepresenterade grupper (t ex kvinnor) i vissa församlingar har man enligt honom gått för långt. Samma sak om man vill tvinga pappor att ta ut sin tilldelade andel av föräldraförsäkringen. Båda dessa företeelser ser han som exempel på ”renodlad socialism”. Det är att börja närma sig ”den sovjetkommunistiska kollektivistiska totaliteten”.

Diskriminering, kvotering och föräldraförsäkring kan vi diskutera en annan gång. Ett grundläggande problem med den här typen av resonemang är fixeringen vid staten. Det är ungefär som med vänsterns fixering vid kapitalismen. På samma sätt som kapitalism (enligt Nationalencyklopedins definition: ”ett ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionens inriktning och omfång regleras av marknadsmekanismer”) inte kan vara den enda princip som strukturerar maktrelationer i samhället, så är inte staten den enda sociala organisation om inverkar på individens frihet. Staten är en ansamling makt, det är sant, men i bästa fall står den under demokratisk kontroll. Det kan man inte säga om så många andra sociala organisationer – exempelvis stora företag med väl så betydande makt över samhällslivet. Det tycks som att såväl Blogge Bloggelito och Mattias Svensson är blinda för det.

Det finns annan liberalism än den ekonomiska liberalismen

Nu ska jag försöka runda av. Den sista debattören som jag vill ta upp är Bloggen Bent, som i en första kommentar till debatten bloggar om utbildning. Han menar att införandet av en nattväktarstat kommer att leda till utbredd analfabetism vilken kommer att försämra varje generations ekonomiska villkor i förhållande till den föregående. Den kommer också att leda till olika förutsättningar inför domstol, vid exempelvis en tvist mellan ”en litterat person med stora resurser och en analfabet med inga resurser alls”. Frihetsbegreppet blir för en stor del av befolkningen helt meningslöst.

Mattias Svensson invänder att staten alls inte är nödvändig för medborgarnas utbildning.

Tvärtom visar historien att läskunnighet och andra färdigheter ökade långt innan staten fick för sig att driva skolor (istället för att motarbeta läskunnighet genom att censurera och beskatta trycksaker), och att offentliga skolor av tvivelaktig kvalitet väsentligen trängde ut fungerande privatlösningar. /…/

I fattigare delar av världen finns övertygande belägg för att privata skolor hjälper de allra fattigaste i exempelvis Indien, Ghana och Kenya, medan offentliga skolor vanligen är av sämre kvalitet.

Jag har inte tagit del av vilka belägg Mattias Svensson anser sig ha. Det är heller inte det mest intressanta; vad som är intressant är att han inte skiljer på offentlig finansiering och offentlig drift. Det påpekar också Bloggen Bent i sitt andra inlägg i debatten. Han anser att vissa grundläggande krav ska ställas på skolorna (”barnen ska få en allsidig, balanserad, neutral och religionsfri undervisning”), och finansieringen ska vara offentlig. Däremot struntar han i om driften är privat, kooperativ eller offentlig. Vi ska inte här och nu gå in på diskussionen om friskolor, men poängen med den offentliga finansieringen är god.

Efter en genomgång av vad han ser som liberalismens företräden framför socialismen påpekar Bloggen Bent någonting intressant.

Felet med den liberala debatten i Sverige är att den har varit så innerligt snäv, där det bara har varit ekonomisk liberalism som har debatterats. Mängder av unga liberaler har skolats in i att det viktigaste för en liberal är skatter och företagande.

Jag har hört det förut men kan inte annat än instämma. Då vill jag passa på att tipsa om artikeln ”En vänsterliberal vokabulär” av Karl Palmås, tryckt i antologin Vägval Vänster (red. Anders Rosén, Premiss Förlag, 2006) och publicerad som inlägg på gruppbloggen Frihetligt Forum. Där förespråkas en vänsterliberalism av anglo-amerikanskt snitt.

Jag skulle inte beteckna mig som vare sig socialliberal eller libertarian. Mitt syfte med det här inlägget är inte att argumentera för att någon av de båda strömningarna har mer rätt (eller mer fel) än den andra. Det som intresserar mig är hur frihetsbegreppet används i den politiska filosofin. Som jag varit inne på tidigare tycker jag egentligen inte att Berlins distinktion mellan negativ och positiv frihet är så relevant. Vad som däremot är intressant är vilken handlingsfrihet individen har. Som politiskt begrepp, och det är det vi talar om här, förutsätter värnandet om friheten en kritik av alla slags maktordningar. Staten kan vara en sådan, men det finns också andra.

Sammanfattningsvis

• Det negativa frihetsbegreppet är ofta inte mer än en omskrivning för äganderätten. Istället för att tala om frihet borde personer som Mattias Svensson vara ärliga nog att säga att det de egentligen värnar är ägandet.

• Politisk frihet är att förstå som handlingsfrihet. Den försvaras genom en kritik av alla slags maktordningar, av vilka staten kan vara en – men inte den enda. Större företag kan ha väl så betydande inverkan på individens frihet.

• Det finns andra former av liberalism än socialliberalismen och den ekonomiska liberalismen. En debatt om radikal demokrati och alternativa ägandeformer är lika angelägen i dag som för hundra år sedan.

***

Fler bloggare har deltagit i diskussionen efter Mattias Svenssons artikel i Liberal Debatt. NonTelly tycker att Bloggen Bent resonerar som Ali Esbati och ligger själv ”solklart närmast” Mattias Svensson i debatten. Någon som kallar sig ”Balanserad” för ett smått obegripligt resonemang som är avsett att logiskt bevisa att ”Positiva rättigheter är en motsägelse” (han/hon menar nog ”självmotsägelse”, men okej). Kristoffer ”Loke” Ejnermark ger visserligen socialliberalerna rätt i kritiken av libertarianerna, men tycker att socialliberalismen ändå är förlegad eftersom den ”bygger sin filosofisyn utifrån kapitalets diktat”. Objektivisten (dvs Ayn Rand-anhängaren) Carl Svanberg betraktar socialliberaler som irrationella och i själva verket antiliberala, och libertasetveritas-Marcus undrar om inte också F A Hayek kan ses som socialliberal. Das wahr alles, tror jag…

***

En annan intressant diskussion om politisk frihet fördes för snart ett år sedan på numera avsomnade bloggen Ge oss ett val. På en annan blogg, Sagor från livbåten, skrevs en replik som är minst lika tankeväckande. Läs gärna båda bloggposterna!

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Tomas Melin, Jakop Dalunde, De Gröna, frihet, liberalism, Mattias Svensson, Timbro, Ayn Rand, Liberal Debatt, socialliberalism, förmynderi, överhetsvurm, teknokrati, Isaiah Berlin, negativ frihet, positiv frihet, totalitarism, ägande, äganderätt, näringsfrihet, företagande, marxism-leninism, marxism, libertarianism, libertarianer, dogmatism, Oscar Sundevall, Centerpartiets Ungdomsförbund, CUF, resurser, paternalism, Thomas Hobbes, Ulf Öfverberg, Ohlininstitutet, Robert Nozick, Stephen Hawking, Bertrand Russell, David Ekstrand, LUF, Liberala ungdomsförbundet, nyliberalism, Lennart Regebro, utopism, rättigheter, mänskliga rättigheter, positiva rättigheter, negativa rättigheter, tryckfrihet, Niklas Frykman, jämlikhet, rättvisa, Blogge Bloggelito, Östtyskland, Sovjetunionen, nattväktarstat, nattväktarstaten, könsdiskriminering, kvotering, könskvotering, föräldraförsäkring, socialism, kommunism, kollektivism, kapitalism, produktionsmedlen, marknaden, makt, organisationer, demokrati, Bloggen Bent, utbildning, analfabetism, censur, privatskolor, friskolor, Indien, Ghana, Kenya, kooperativ, Karl Palmås, vänsterliberalism, vänsterliberaler, Vägval Vänster, Frihetligt Forum, Ali Esbati, kapitalet, objektivism, Carl Svanberg, irrationalism, antiliberalism, Friedrich Hayek, Hayek

Inkommande söktermer

• frihetsbegreppet

Relaterade inlägg:

1. Nu är det väl republik på gång? Jag tycker att väntan börjar bli lång.