Behöver svenskheten försvaras?

Av den 13 mars, 2007

En av mina favoritbloggare, Mr Brown, kommenterar ett DN-reportage om framgångarna för Sverigedemokraterna i Landskrona. Detta under rubriken "Postmodern politik och det multikulturella paradigmet". Några frågor väcks.

Särskilt reagerar jag på en citerad mening.

Tanken om etnisk och kulturell identitet har ersatt solidariteten som princip.

Sug på den. (Läs gärna mitt inlägg "Identitet och individuell autonomi". Jag försöker där bland annat göra en ansats att reflektera kring problematiken identitet och solidaritet. Ett annat inlägg jag skrev om Sd gav jag rubriken "Ich bin ein Ausländer".)

Några tankar jag slagits av:

  • Det ökande stödet för Sd är fascinerande (om än också oroväckande). Jag kan i viss mån förstå att de hos väljarna talar till ett politikerförakt och en vilja att röra om i etablissemanget, men jag kan inte för min själ fatta hur invandringspolitiken och försvaret av "svenskheten" är det man valt som kanal. Sd är förstås inte först bland populistiska partier att göra detta, men ändå.
  • I tider av stora samhällsförändringar, som globaliseringen och framväxten av informationssamhället utgör, är det förstås lätt att söka efter enkla syndabockar och att försöka finna någonting relativt stabilt att söka trygghet i - som en förment oföränderlig och avgränsbar nationell identitet.
  • Jag är ganska skeptisk till själva begreppet multikulturalism, mångkultur, o dyl. Som Mr Brown påpekar måste grunden alltid vara solidaritet. Det viktigaste är alltid att bekämpa lidande, orättvisor, diskriminering, o dyl. Dessa är sociala och ekonomiska - och rent humanitära.
  • Sedan tror jag det är djupt olyckligt för ett samhälle om etnisk homogenitet är det överordnade målet - och det behöver inte gå så långt som hos Sd. Ett samhälle som det de förespråkar kommer att stagnera. Mångfald och tolerans är alltid mer kreativt, framför allt om de sociala och ekonomiska klyftorna inte är alltför stora. (Richard Florida är en samhällsvetare som pekar på detta.)

Kan ni hjälpa mig att reda ut det här? Har jag fel i mina reflektioner? Är det något jag missat? Är det någonting jag överdriver?

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Landskrona, identitet, etnicitet, solidaritet, populism, globalisering, postmodernism, informationssamhället, nationalism, mångkultur, multikulturalism, mångfald, tolerans, Richard Florida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

20 reaktioner på ”Behöver svenskheten försvaras?

  1. Björn (16 comments)

    bra! precis som du skriver så vill människor ha stabilitet och trygghet. vänstern har hittills inte lyckats presentera något bättre alternativ än Sd. Dags att börja jobba på det. 🙂

    Svara
  2. Thomas Svensson (75 comments)

    Jag känner till några av Sverigedemokraternas väljare och har bland annat fått följande uppfattning.

    Många av dem står långt ner på samhällsstegen i det avseendet att de saknar självkänsla och därmed prestige. Detta beror kanske på dålig start i livet, t.ex. genom föräldrar som också varit eller känt sig nertrampade. De skyller sin situation på samhället, de tycker sig aldrig fått någon chans, ingen ställer upp för dem och de har tvingats att dra sig fram själva, kanske lite halvkriminellt. De har på något sätt lyckats klara sig hyfsat i livet, men inte på ett i samhällets ögon hedervärt sätt, därför saknas stolthet och prestige i öppna sammanhang. I den egna gruppen, däremot, kan man vara stolt över sina småkriminella handlingar, man är smart och skryter gärna och ofta om sina bedrifter.

    Så tvingas man då, när man får ett jobb, att betala hutlösa skatter som "man aldrig själv kommer att få nytta av", de används till att ta hit utlänningar som skrattar åt svenskarna som är så lättlurade att de ger dem betalt utan arbete, ger dem hemspråksundervisning och kläder som de aldrig kunnat drömma om "därifrån de kommer".

    Ofta kanske man själv skrattat gott åt godtrogna lättlurade människor som köpt begagnade stulna mobiltelefoner för överpris. Nu känner man sig själv utskrattad och tror sig vara föremål för invandrarnas löje.

    På samma sätt som ungdomsgäng i de fattigaste förorterna konkurrerar med varandra och heligt föraktar varandra, stärkta av macho-snacket, på samma sätt betraktas kanske invandrarna lite som ett konkurrerande gäng som man kan förakta och trampa på för att stärka sin egen bräckliga självkänsla och prestige.

    Alltså, det är en typ av främlingsfientlighet, men knappast rasism. Främlingskapet har kanske mer med grupptillhörighet att göra än ursprungsland. Många av dessa Sverigedemokrater umgås faktiskt gärna med invandrare på jobbet och en del av dem har själva utländsk bakgrund.

    Detta försök till karaktäristik av en grupp Sverigedemokratiska väljare i Borås är inte särskilt välgrundad och kan förstås inte generaliseras till hela väljarunderlaget, men kan kanske ändå vara intressant som diskussionsinlägg.

    Intressant läsning! Jag vet heller inte om det går att generalisera, men det gav nån slags förklaring. /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    För egen del förstår jag inte varför någon princip ska tvingas på människor ovanifrån. Varken den förmenta "svenskheten" eller någon speciell tolkning av "solidaritet". Det ligger nog också en del i vad Thomas skriver tror jag, och grundproblemet ser jag då (surprise!) ligga i ett alltför generöst bidragssamhälle. Problemet är alltså *inte* att invandrare lätt kan leva på bidrag, utan att vem som hellst i Sverige kan göra det. Men eftersom principen att själv vara ansvarig i sitt liv är satt ur spel, så skapas lätt en grogrund för allahanda avundsjuka och mer eller mindre främlingsfientligt "vi och dom"-tänkande.

    Vem har sagt att jag med solidaritet menar bidragsberoende? /Jimmy

    Svara
  4. Charlotte (146 comments)

    Har du levt på bidrag Marcus? Om du har gjort det så känner du säkert till att det verkligen inte bara handlar om att gå till ett socialkontor och casha ut lite pengar -- det sker en noggrann, förödmjukande bahovsprövning för en låg summa pengar. Du blir ständigt ifrågasatt och det ställs hela tiden krav på dig att stå till samhällets förfogande. INGEN kan leva "lätt" på bidrag. Att det finns föreställningar om att invandrare skulle göra det handlar om myter, vandringssägner, inget annat.
    I övrigt: jag håller med Jimpan men jag kan dessutom inte se att "multikulturalism" egentligen skulle ha varit en ledstjärna för vårt samhälle annat än i vissa akademiska skrifter, viss museipolitik etc. Jag kan se en anledning för vänstern att vara självkritisk vad gäller flatheten inför patriarkala drag i en del invandrargrupper -- man har låtit en missriktad tolerans vara viktigare än moral. Men inget kan få mig att tro att detta skulle vara något som motiverar SD (knappast ett feministiskt parti) oavsett retorik. Kanske en del av deras kvinnliga väljare. I övrigt säger jag som Jimpan: mer trygghet. Och vill tillägga: mindre likgiltighet.

    Nej, jag kan inte heller se att "multikulturalism" är någon ledstjärna för samhället. Det gör Sd:s retorik ännu märkligare. /Jimmy

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Jag har inte sagt att något liv är lätt Charlotte. Vad är det mer exakt som är en myt förresten, jag förstår inte vad du åsyftar ovan?

    Myten är väl att invandrare glider runt på bidrag. Inte din uppfattning, vad jag kan se, men den finns onekligen hos Sd med sympatisörer. /Jimmy

    Svara
  6. Marcus (478 comments)

    För att förtydliga vad jag menar: Att förneka att det finns människor som utnyttjar ett generöst bidragssystem verkar inte rimligt. Att samtidigt konstatera att människor har det svårt, och att ett liv där man är mer eller mindre är beroende av olika bidrag kan upplevas som förödmjukande på olika sätt är verkligen inget jag förnekar. Däremot ser jag det som ytterliggare ett skäl till att förkasta ett sådant system. Varför ha ett system där så många lever ur hand i mun av staten? Nu tänker jag inte bara på socialbidrag, utan det finns oräkneliga olika subventionerade verksamheter och andra bidrag som staten lägger pengar på. pengar som från början tas från ett av världens hårdast beskattade folk. Nu lämpar sig knappast ett kommentatorsfält för en utförligare argumentation, men vem som hellst borde kunna se det orimliga i denna byråkratiska rundgång, som skapar osjälvständiga, och som du själv påpekar förödmjukade människor.

    Vad tycker du t.ex om förslaget att dela ut de statliga företagen till folket? Vore inte det en bra idé?

    Att till folket dela ut de statliga företagen, som faktiskt redan är folkets egendom och bara förvaltade av staten, vore en mycket bra idé! Utförsäljning är mindre bra.
    Socialförsäkringssystemet är en framtidsfråga. Jag förespråkar någon form av medborgarlön - icke-behovsprövad, med en del som fås utan motprestation (lagom för att uppnå existensminimum), och en del som fås mot t ex samhällstjänst. /Jimmy

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    Delvis reflekterar du över att den närmast konservativa bevarande-reflexen sätter in i tider av förändring. Det är nog sant. Tyvärr är det en förklaringsmodell som inte innehåller någon mer kritisk teori - det är svårt att förskriva ett motmedel, helt enkelt. Vi är nog eniga om att motaktion är nödvändigt...

    Floridas och hans likars försök att peka ut de positiva effekterna (framför allt på ett makro-plan) av kulturella möten ger egentligen inte heller nåpgra motbilder, vilket vi diskuterar hos Mr Brown, och som jag tar upp på min egen blogg.

    Även bland dina reflerktioner återstår ifrågasättandet av begreppet multikultur, mångkultur, som en framkomlig väg. Det är visserligen långt kvar till en allmän uppfattning av begreppet kultur som något godtyckligt och ständigt skiftande, men frågan är om det finns några verksamma alternativ. Dessutom är denna uppfattning av begreppet kultur långt närmare någon slags sanning, och motiveras enbart av det...

    Problemet är pedagogiskt således. Hur ska man sprida ett process-tänkande under ett paradigm där instrumentellt tänkande härskar? Det är trots allt, vilket Mr B antyder, oerhört viktigt att detta inte blir förbehållet en akademisk och intellektuell elit.

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    (Ovanstående kommentar är en annan Marcus än den som kommenterar tidigare... Varför syns inte avataren hos dig, Jimmy?)

    Gör den inte? Jag kan se den. /Jimmy

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    Hmmm. Konstigt... WordPress har dock ofta konflikter med äldre versioner av IE (som jag sitter fast med på den här datorn). Jag skyller på Microsoft som vanligt! 🙂

    Svara
  10. Marcus (478 comments)

    Jag kan se din avatar Marcus.

    Jimmy: Nej beroendet i sig inser jag att du inte syftade på med solidaritet, och om du tolkade det jag skrev så har jag varit otydlig.

    Det här med medborgarlön är en intressant fråga, och det är väl kanske vid sidan av trådens ämne (du kanske får skriva ett nytt inlägg om dina tankar kring medborgarlön? 🙂 ). Det finns många fördelar med medborgarlön framför dagens system vad jag förstått, främst administrativa, så idén är inte helt tokig.

    Men några frågor inställer sig, och med tanke på trådens ämne, hur vill du då göra med invandrare som inte blivit medborgare än? Ska även de få medborgarlön, även om de inte är medborgare? Om inte, varför inte?

    Hur ser du på freerider-problemet? Jag vet inte hur många som jag känner idag av helt vanlig "medelklass" i Sverige som när man frågar dem om dagens system i sverige med höga skatter och massa bidrag, så tycker de att det är bra och rättvist, samtidigt som de inte sällan också arbetar svart och inte betalar den skatt de "borde". De har sällan ens reflekterat över denna inkonsistens mellan hur de lever och vad de tycker.

    Och slutligen, från det ena oftopic-ämnet till det andra: Hur föreslår du att man ska dela ut företagen? Och varför vore en utförsäljning dålig?

    Svara
  11. francophobe (47 comments)

    Jag tycker medborgarlön är en intressant idé, men inom ramen för det som den här tråden diskuterar, svenskhet och identitet så tror jag nog att synen på den andra skulle bli än mer problematisk. Även om jag tillhör de som tror att invandring är bra för ekonomin, särskilt när man även öppnar upp för arbetskraftsinvandring, hur kommer folk att se på flyktinginvandringen, som onekligen initialt kostar pengar, när alla uppfattar det som att det naggar på deras medborgarlön?

    Man kan inte blunda för att solidariteten för omvärlden är som minst i länder med stort offentligt (gemensamt) ägande. Homogenbefolkning, segregerad arbetsmarknad, partier som vill stoppa invandringen, dvs Frankrike, Tyskland och Skandinavien. Är rädd för att medborgarlön skulle kunna förstärka just den biten.

    Svara
  12. TomTom (6 comments)

    Marcus och Jimpan: Hoppar direkt in i en sidospårsdiskussion om fsg av statliga företag. Det finns i grunden ingen anledning för staten att bedriva näringsverksamhet. Av strukturmässiga skäl skulle man dock kunna hävda att vissa verksamheter som exempelvis kommunikationer, vård och omsorg osv borde drivas som offentlig verksamhet. När det gäller de statliga företag som snart föreligger för försäljning har jag i princip inget att invända mot en utförsäljning. Min invändning den här gången är rent företagsekonomisk, dvs jag ser det ur placeringssynvikel. Vi har helt enkelt en mycket högre avkastning på satsat kapital i de aktuella bolagen än vad vi skulle få vid en utförsäljning. Att motivera utförsäljningen med att vi ska amortera "statsskulden" är rent nonsens. Dels har vi ingen statsskuld - statens bruttotillgångar överstiger med stor marginal skulderna. Att staten har lån (både utomlands och inom landet) är helt naturligt och inte konstigare än att man lånar pengar för exempelvis köp av bostad. I och med en utförsäljning skulle vi alltså gå miste om en säker avkastning som är högre än de räntepengar vi skulle slippa betala för de inlösta lånen.

    En utdelningn av företagen till medborgarna som Jímmy föreslår låter spontant som en genialisk idé. Vi gör helt enkelt bara om formen av ägande från ett kollektivt ägande via staten till ett individuellt ägande via aktier. Men någon borde kanske räkna på effekterna av uteblivna aktieutdelningar för staten...

    Svara
  13. vänstra stranden (27 comments)

    I all hast - Jimmy, jag tror att Sverige var lika diversifierat för 30-40 år sedan som nu om du bara tittar på utalndsfödda, språk och kulturell heterogenitet (kulturer finns också inom landet). Men vi tänkte inte så då. Nu har vi blivit varse heterogeniteten, ifrågasatt normaliteten och då dyker grupper upp som vill värna något som de låtsas fanns förr. Men det fanns inte då heller, vi gjorde bara inte så mycket ado om olikheterna då. (Och många for illa av normalitetesdiskursen.) Det är vår syn på vad somär normalt som vi måste jobba med, inte vår nationella identitet.

    Jag håller med. Vad jag menade med stora samhällsförändringar var inte en ökad kulturell mångfald, utan andra, mer ekonomiska förändringar. Jag är helt med på att ifrågasättandet av normalitetsdiskursen är vad vi - som inte sympatiserar med Sd - bör ägna oss åt. Förutom att verka för ökad social rättvisa. /Jimmy

    Svara
  14. Marcus (478 comments)

    Bortsett från att jag är allergisk mot D-ordet ;-), så håller jag med "vänstra stranden" om att vi bör ifrågasätta vad som anses normalt, och den inbillade heterogeniteten.

    Svara
  15. Pingback: Vi måste problematisera kön, etnicitet och kultur « ge oss ett val

  16. Pingback: Behöver kristendomen försvaras? « strötankar och sentenser

  17. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

  18. Pingback: Lustigt men hedrande… « strötankar och sentenser

  19. Pingback: Identitet, klass och maktanalys « strötankar och sentenser

Kommentera