Bättre kan ni, Grön ungdom!

Taget.

—
Är min kritik orättvis? Blogga gärna om de bakomliggande motiven till ert debattinlägg. /Jimmy

László Gönczi verkar vara en fin farbror. En flummare och drömmare i positiv mening, en typ som jag tycker verkar få för lite genomslag i mp:s nya profil.
Fast jag håller inte riktigt med om det där med att de rödgröna partierna ska framhäva sin respektive profil istället för att gå in i en valallians inför valet. Jag som väljare hade gärnat velat se ett samlat program för en rödgrön regering inför valet. Jag vill veta vad jag får för min röst!

—
Jag gillar också László, även om jag inte alltid håller med honom. Och det behöver inte vara ömsesidigt uteslutande att å ena sidan jobba för en valallians och å andra sidan framhäva sin respektive profil. Det sistnämnda är snarare en förutsättning för det förra. /Jimmy

”men kritiken gäller att det är en grundförutsättning (att tillväxten kan fortsätta i all oändlighet), som just är falsk”

Ja det är uppenbart, det inser ju vem som hellst. Det är alltså en halmgubbe som man målar upp. Och man kan inte ha särskilt höga tankar om de som tror på kapitalism, om man belägger dem med uppenbart falska uppfattningar. Fast att den halmgubben är falsk, betyder inte att det är pga de skäl som kapitalistkritiker vanligtvis tror.

”Vad skulle du säga att kapitalism går ut på? I grund och botten”

Det beror nog på från vilket perspektiv man ser det, men ett svar är att skapa välstånd. Vilket i förlängningen handlar om att göra livet bättre för människor. För mig har inte kapitalismen något speciellt inneboende eller ”högre syfte” förutom just det att det förefaller vara det system som är överlägset bäst på att minska fattigdom, hunger och misär här i världen. Om det också är sant är en empirisk fråga, men av det jag har läst verkar det stämma. Precis som dig är jag också intresserad av information som kan problematisera den uppfattning som jag har (fast det betyder inte att jag okritiskt accepterar vilka argument som hellst förstås).

Nu när jag svarade på din fråga, har du lust att svara på min?

—
Jag kan börja mitt svar med att säga att jag egentligen inte ser något större värde i att använda mig av termen kapitalism överhuvudtaget. Det jag skrev i inlägget här riktade sig till vänstermänniskor som anser att De gröna inte alls har någon kritisk uppfattning av det vänstermänniskor menar med kapitalism. För att kunna invända mot det försökte jag hitta någon definition av kärnan i det som vänstermänniskor motsätter sig med ”kapitalismen” – för att hävda att denna kärna, dvs principen om ändlös kapitalackumulation eller gränslös tillväxt, är just det som grön ideologi är kritisk mot. Inlägget var alltså inte i första hand avsett som kritik av dem som tycker att kapitalism är bra, för saken är den – vilket dina egna kommentarer tydligt illustrerar – att kapitalismens motståndare och dess anhängare oftast talar om olika saker. Och jag menar inte att vänstern ska ha tolkningsföreträdet, bara att det är bra om man menar samma sak med sina ord.

Jag föredrar att vara konkret, framför att slänga mig med slagord, så istället för att säga att kapitalism är dåligt så vill jag lyfta fram två punkter jag är kritisk mot: 1) principen om ändlös kapitalackumulation (uttryckt i politisk retorik som en tro på att tillväxten i den bästa av världar kan fortsätta i all oändlighet), samt 2) den maktkoncentration som kapitalackumulationen ger (exempelvis i form av multinationella företag, vars makt över människors liv är minst lika stor som demokratiskt tillsatta regeringars makt, eller genom sociala klyftor mellan förmögna/höginkomsttagare och fattiga/låginkomsttagare). Om du menar att dessa saker inte har med kapitalism att göra, så behöver vi inte prata om kapitalism. För mig är det helt egalt. /Jimmy

Nu gillar jag visserligen inte att agera bollträ i kampen mot den förvirrade mp-ledningen, men de här miljöpartisterna (som svarar på DN-debatt) verkar befinna sig i ett miljöparti som inte har funnits på många år. Vad mer, Grön ungdoms medlemmar verkar befinna sig i ett GU som inte funnits på många år.

Det intressanta med den efterföljande debatten är att det är Grön ungdoms språkrör och Magnus Johansson som får ta skiten för artikeln, anklagelser haglar som om det vore deras personliga utfall i stundens ingivelse som gett upphov till denna åsikt. I själva verket står hela miljöpartiets ledning bakom den här typen av (o)strategiska resonemang (på mp’s lokaler i riksdagshuset anses det ”konstigt” att vara motståndare till en koalitionsregering med s) och artikeln är sannolikt sanktionerad av hela mp på högre ort.

Det Dalunde, Ferm och Johansson gör är bara att säga rent ut vad partiet redan officiellt anser. Det föranleder ju en att tänka sig att det är hög tid för miljöpartiets lokala förtroendevalda att wake-up-and-smell-the-coffee.

—
Ja, jag menade för min del aldrig att anklaga Jakop, Maria och Magnus för att vara gråsosse-wannabes eller smygborgare. Man kan säkert betrakta debattartikeln som en skrivelse från Miljöpartiets styrelse som de tre satt sin kråka till utan att själva tycka så mycket. Jag väljer dock att utgå från att de tre är intelligenta personer som inte skulle ställa sig bakom åsikter som de själva inte har.

Men du kan mycket väl ha rätt i din uppfattning om Miljöpartiets och Grön ungdoms utveckling. Jag ber om ursäkt om du uppfattar det som att jag använde dig som slagträ – anledningen till att jag citerade dig var att jag tycker du sa det bra. Själv står jag och vacklar mellan om jag ska engagera mig mer eller lägga ner; väntar till efter kongressen med att bestämma mig. /Jimmy

Jag har köpt ett stycke trä och lite verktyg och förädlar med hjälp av min kunskap och skicklighet träet till en vara, en stol. Jag säljer sedan stolen och gör på så sätt en vinst – en ganska stor vinst eftersom jag är en rackare på att göra stolar. För vinsten köper jag ett nytt oförädlat stycke trä, sparar lite för att kunna köpa nya verktyg när de gamla är utslitna, och för resten handlar jag mat till mig och min familj.

Poängen: Inget i denna historia har något som helst med kapitalism att göra, om man inte med ordet – av någon anledning – vill mena något annat än det som ordet urprungligen var tänkt att beteckna och det som kapitalismens kritiker vanligen avser.

Kapitalism uppstår för oss nämligen först när arbete och kapital systematiskt separeras. Då flyttas effektivt ekonomins ”gravitationspunkt” från arbetet till ägandet: Makt betyder i det här avseendet, inte att diktera villkor och tvinga igenom dem, utan just att verka som gravitationspunkt – en förtätning i väven av relationer som drar till sig både materia och energi.

Separeringen innebär också, om man tänker ett led till, att ägandet frikopplas från att vara en fråga om de faktiskt tillgängliga resurserna – till exempel vad min arbetskraft, kunskap och skicklighet kan göra med detta stycke trä – till ägandet i sig och då hur mer resurser ska bli möjliga att införskaffa. Idén om ändlös ackumulation av kapital ligger mycket riktigt nära till hands, om man ska beskriva något slags kapitalistisk ideologi…

Men nu får du ta och ge dig, Marcus. Tror du verkligen att det är definitioner jag hittar på här och nu? Är det så omstörtande att höra kapitalism har med ägandet av produktionsmedel att göra och att problemet är maktfördelningen mellan de samhällsklasser som uppstår när ägandet och arbetet separeras från varandra?

Att olika grupper måhända har omdefinierat begreppet på allehanda sätt och av olika anledningar förändrar inte att kapitalismens kritiker under två hundra år oftast menar just detta när de kritiserar kapitalism.

Kapitalism: Ett sätt att producera varor där en skiljelinje går mellan människor som äger produktionsmedel och människor som arbetar.

Användbarhet: I den mån detta produktionssätt blev dominerande i västvärlden från sekelskiftet 1700 ungefär, är kapitalism ett relevant ekonomihistoriskt begrepp. I den mån produktionssättets organisation inverkar på samhällets organisation i stort är det ett relevant sociologiskt begrepp. I den mån denna inverkan skapar samhällsklasser med olika makt är det ett politiskt relevant begrepp.

Det har alltså tydligt med produktionen att göra, inte utbytet av varor och tjänster och den viktigaste analysaspekten är makt. I olika läger poängteras distinktionen gentemot marknadsekonomi olika starkt – jag hävdar att den är fundamental medan du inte gör någon sådan distinktion alls. Det medför att du gång på gång missar poängen med den gängse kritiken gentemot kapitalismen. Det är detta jag ständigt vänder mig emot. Vad jag är ute efter med alla dessa diskussioner är bara att påpeka att dina angrepp på meningsmotståndare (bland annat mig) missar målet, det är väderkvarnar du slåss emot. Är du inte beredd att ta till dig det så förstår jag att du blir frustrerad, men hur tror du att det är här på andra sidan? Låt mig antyda vad jag istället för att gång på gång förklara min ståndpunkt och ifrågasätta din världsbild kunde angripa i din argumentation (om jag verkligen bara ville munhuggas):

För det första läser du inte vad jag skriver utan insinuerar en massa strunt. Jag sa till exempel inte ”för 200 år sedan”, jag sa ”under 200 år”, och relevansen är uppenbar i sammanhanget: Definitionen jag använder är väletablerad och välanvänd, och alltså inte något jag har hittat på, vilket du lät påskina sist. Om förhållandena för 200 år sedan är samma som idag (det är de inte!) är en helt annan femma och inte vad vi diskuterade. Varför denna insinuation?

Diskussionen i den andra tråden där du ur en hatt drar fram Tommy Möller och vänsterns problemformuleringsprivilegium: Inte fasen snackar Möller om privilegiet att definiera ekonomiska begrepp, vilket dock var exakt vad vi diskuterade. Så varför drog du in Möller i det hela?.

Du tappar där också tråden och börjar yra om att jag glider från diskussionen om marknadsekonomi till fri marknad, när det snarare är du som hoppar fram och tillbaka mellan abstraktionsnivåerna utan koll på läget (läs en gång till och följ mitt resonemang istälelt för dina förutfattade meningar om det). Du talar om marknadsekonomi som ett statsvetenskapligt begrepp (betecknande blandekonomier i liberala statsbildningar), snarare än ett ekonomiskt, men påstår att det är en gängse användning i ekonomiska kretsar. Jag påpekar hela tiden, inte särskilt nyskapande eller kontroversiellt, att om man med marknadsekonomi avser en ekonomi där marknaden råder över prissättningen, så blir det svårt att se några faktiskt existerade marknadsekonomier. Är jag ensam om en sådan analys? Knappast, men för dig kommer det som en stor och provocerande överraskning. Och så vidare.

Du blandar bort eller tappar bort korten, och är arrogant däremellan, och så begär du att jag ska visa dig någon slags respekt eller servera dig en massa på ett fat (definitioner av kapitalism exempelvis), som du själv kan hämta på Wikipedia om du inte vore så övertygad om att du redan sitter på alla de rätta åsikterna och begreppen. Så upplever jag det.

Det är ju just personangrepp jag har undvikit, vilket är vad kommentaren visar. Kom upp ur sandlådan själv och sluta lek martyr. Moving on….

Vad är problemet med definitionen? Jag förstår det som att du har problem med de slutsatser som Marx drog av sina analyser, det vill säga att kapitalismen inte fick de konsekvenser som Marx trodde att de skulle få. Men det har ju inte med definitionen i sig att göra (och jag har sannerligen inte något intresse av att försvara Marx eller argumentera för hans bristfälliga förutsägelser). Poängen här är att kapitalismkritik från vänster oerhört sällan riktar sig mot marknadsekonomi eller mot ägandet i allmänhet, utan mot produktionssättet som delar människor i ägare av produktionsmedel å ena sidan och arbetare å den andra.

I övrigt delar jag uppfattningen att kapitalismen gradvis har tappat i betydelse sedan Marx gav den en teoretisk beskrivning. Den organiserade arbetarrörelsen har ju fått en politisk betydelse som motverkat maktförskjutningen mot ägandet (och i sin tur byggt upp maktstrukturer, som också förtjänar granskning och kritik!). Den tekniska utvecklingen gör ägandet av produktionsmedel allt mindre central som maktdistributör, liksom tillkomsten av institutionella nymodigheter – välfärdsstaten till exempel. Ägandet av produktionsmedel är helt enkelt reglerat på oerhört många sätt, som ger också arbetarna ett ökat inflytande.

Det är därför lika märkligt att hänföra allt gott under trehundra år till kapitalism, som allt ont. Jag tror att kapitalismen är relevant fortfarande, men att den måste ses i relation till, ibland till och med i symbios med (som ”den svenska modellen”), alla de faktorer och strukturer i samhället som motverkar den. Dessutom blir den allt mindre relevant, inte minst i vad man ibland kallar ett informations- eller kunskapssamhälle där produktionssättet på många vis är ett annat.

Kapitalismen behöver med andra ord avmystifieras åt båda hållen. I ett sådant projekt hjälper dock inte definitioner som kapitalism=marknadsekonomi+äganderätt till, framför allt då det är synnerligen luddigt vad marknadsekonomi i så fall skulle vara. Var går gränsen mot icke-marknadsekonomi till exempel? Och äganderätt: Varför skulle det vara omöjligt att förena ägandet av säga ett hus med ett icke-kapitalistiskt produktionssätt? Det funkade ju i tiden före kapitalismen, om vi nu var överens om att det är ett ekonomihistoriskt relevant begrepp, och det funkar just nu, om vi är överens om att kapitalismen, definierad som ovan, är på utgående.

Frågan är retorisk naturligtvis och syftar, precis som resonemanget tidigare, på att diskussionen mellan anhängare och kritiker av kapitalism präglas av begreppsförvirring snarare än sakdiskussion. Och en anklagelse mot dig i sak: Du har bidragit till den begreppsförvirringen genom att argumentera som om vänstern kritiserar kapitalism i din (er) betydelse av ordet…

Kapitalistiskt produktionssätt: Ett sätt att producera varor där en (tydlig, kan man lägga till)skiljelinje går mellan människor som äger produktionsmedel och människor som arbetar.

Icke-kapitalistiskt produktionssätt: Ett sätt att producera varor där skiljelinjen mellan människor som äger produktionsmedel och människor som arbetar inte (tydligt) kan dras.

Jag påstår alltså att kapitalism defineirad som sådan nu är på utgående och att den dessutom har vägts upp av andra maktstrukturer under i alla fall ett sekel här i västvärlden. Vad är otydligt?

Definiera ”vi”.

Eller så här: På flera håll i den varu- och framför allt tjänsteproduktion som idag involverar den växande medelklassen minskar kapitalismen – ja, det är min uppfattning, baserad på marxistiskt färgade definitioner, men icke-marxistisk analys. I stora delar av västvärlden har också parallella motmaktstrukturer, inte minst demokratiskt styrda institutioner, vuxit fram och ”kompenserat” kapitalismens maktfördelning. Det betyder väl praktiskt taget inte att kapitalismen som sådan har blivit ”mindre”, utan snarare att dess effekter på maktfördelningen har minskat, men det är en poäng värd att lyfta fram ändå.

I länder som Kina och Indien ökar kapitalismen dock, vilket skapar förutsättningar för (men binder inte vid någon deterministisk lag) allmänt ökat materiellt välstånd och i förlängningen framväxten av en organiserad arbetarrörelse som kan väga upp kapitalismens maktfördelning.

”Definiera “vi”.”

Det glädjer mig att du släpper fram din inre analytiska filosof ur garderoben ibland och ger honom lite luft.

Med ”vi” menar jag hela vår värld, globalt sett.

”På flera håll i den varu- och framför allt tjänsteproduktion som idag involverar den växande medelklassen minskar kapitalismen – ja, det är min uppfattning, baserad på marxistiskt färgade definitioner, men icke-marxistisk analys.”

Ja, givet dina marxistiska definitioner så verkar det du säger stämma, men det visar väl framförallt att definitionerna inte är så lyckade. För det mesta brukar ju vänstern klaga på att världen blir mer och mer kapitalistisk (och privatiserad osv), inte mindre.

Jag håller med dig om att kapitalismen ökar i Kina och Indien, men givet dina definitioner borde det vara tvärtom, eftersom kineserna och indierna äger produktionsmedel i större utsträckning än vad de gjorde förr.

Ett tillägg som är viktigt i icke-svaret på din fråga om huruvida kapitalismen minskar, och vad vänstern menar med påståendet att den snarast ökar: De senaste 20-30 åren eller så finns en annan tendens än den som varit dominerande under en längre tidsperiod, nämligen att de motmaktstrukturer jag pratar om monteras ned snabbare (genom privatiseringar, avregleringar etc) än de kapitalistiska maktstrukturerna ersätts (genom tillkomsten av nya produktionssätt etc).

För att återknyta till det tidigare resonemanget: Detta betyder ju inte att kapitalismen som sådan ökar, men att dess relativa betydelse som maktfördelare definitivt har ökat igen, i Sverige efter 70-talets och det tidiga 80-talets (förhastade) lagstiftningsiver på exempelvis arbetsrättens område. Vänsterns oro här är enligt min bedömning alltså befogad, men problemet bör egentligen inte beskrivas som en ökning av kapitalism.

Jag postade precis ett inlägg här. Vad hände med det?

—
Det fastnade i spam-filtret eftersom det hade två länkar i sig. Men jag godkände det och nu finns det här ovan. /Jimmy

Visst förstår jag att kapitalism kan betyda olika saker. Var det allt du ville ha sagt?

Att jag har frågat om din definition och bett dig precisera den, betyder ju såklart inte att vi måste diskutera utifrån den. Det kan väl inte undgått dig att jag inte tycker ”din” definition är så mycket att ha. Inte minst eftersom du inte ens själv verkar kunna säga om kapitalismen ökat eller minskat globalt sett utifrån den. Du kan tycka vad du vill om den definition jag använder, men jag kan åtminstone föra en empiriskt meningsfull och rationell diskussion utifrån den. Jag kan visserligen ha fel, men jag kan också påstå konkreta saker.

Godmorgon tycker jag verkar lämpligare kl. 5.22. För jag hoppas att du gick upp tidigt, och inte suttit uppe hela natten.