Är verkligen ingenting heligt?

Av den 8 februari, 2008

Av ren slump fick jag se att min gamla text om humanismen låg bland kommentarerna till ett inlägg på Lars Vilks blogg. Han med rondellhunden, ni vet. Med anledning av det kommer här några reflektioner.

Charlotte bloggade om rondellhundshistorien när det begav sig.

Den som frågat efter meningen med hela grejen, poängen med att teckna Muhammed som rondellhund, vad det betyder, har frågat -- i synnerhet om frågeställaren befunnit sig utanför "konstvärlden" -- förgäves. /.../ Nåja, feg kan man i alla fall inte säga att han är. Han verkar ta ganska lätt på att hans egen död kan komma att bli till en central beståndsdel i konstinstallationen. Tack och lov kommer ju hotet denna gång från en till synes rätt marginaliserad irakisk islamistisk gruppering, så kanske är det rätt att inte överdriva hotet -- men samtidigt ska vi inte heller glömma redan fallna offer för denna specifika form av extremistisk aggression.

Man kan ifrågasätta syftet med Lars Vilks konstinstallation. Jag ställer mig själv frågande, även om dödshoten naturligtvis är något man måste ta skarpt avstånd från. Frilansjournalisten Farooq Sulehria skriver på Intisbloggen.

Åsiktsfrihet, enligt min blygsamma mening, handlar framförallt om fall där skribenter eller konstnärer trotsar sina egna regeringars eller religioners förbud, som ofta uttrycks genom lagar mot hädelse.

/.../

Jag vet att ni har bannlyst Salman Rushdie. Han är en utstött. Men har han inte en poäng när han säger att människor måste tillåtas att bestämma sig själva?

Jag skrev i ett tidigare inlägg om Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten.

Varje tidning eller tevekanal har all rätt i världen att publicera dessa teckningar. Yttrandefrihet och tryckfrihet är exempel på rättigheter som det skulle vara mycket olyckligt att börja inskränka. Men det finns också något sådant som pressetik. När det gäller bildjournalistik bör de journalistiska kvaliteterna alltid prioriteras framför de estetiska. Så det är riktigt, som Lena Andersson säger, att det inte är något argument att några (eller samtliga) av Muhammedbilderna var dåliga, bedömt efter estetiska kriterier. Att de var taffliga eller fula, helt enkelt. Då bör man som publicist fråga sig vad det är man säger med dessa bilder. Det kan vara en god policy att försöka tänja på gränserna för det politiskt korrekta. Jag föreställer mig att det är vad Jyllands-Posten hade som uppsåt. Men satir bör alltid sparka uppåt. Att som tidningens egen karikatyrtecknare Kurt Westergaard avbilda Muhammed som terrorist bygger på etnocentriska stereotyper och är utslag av dåligt omdöme. En av bilderna, gjord av Lars Refn, är däremot en protest mot beslutet att publicera dem.

Själv uppskattar jag Elisabeth Ohlson Wallins kristusbilder i Ecce Homo och helgonbilderna i H.O.M.O. (en helgonkalender hon gjorde tillsammans med prästen och genusforskaren Lars Gårdfeldt). Jag har väldigt svårt att förstå Jyllands-Postens intentioner i att uppmanar till tävling om Muhammedbilder, men refuserar satiriska teckningar av Jesus med motiveringen att en publicering "kommer att utlösa ett ramaskri" bland tidningens läsare.

Avslutningsvis ett klipp av en komiker som jag verkligen uppskattar, Magnus Betnér, taget från hans turné Ingenting är heligt. Han är ett exempel på att man kan driva med det mesta, om man gör det på rätt sätt. (Klippet är inspelat på Storan i Göteborg, där jag själv satt i publiken.)

Tillägg den 3 mars: Hittade en bra text av Magnus Betnér om vad man får och inte får skämta om. Läs den!

Tillägg den 26 mars: Hade missat att Kalle P bloggat om Vilksaffären.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Ecce Homo, Elisabeth Ohlson Wallin, Farooq Sulehria, humanism, Jesus, Jyllands-Posten, Lars Gårdfeldt, Lars Vilks, Magnus Betnér, Muhammedkarikatyrerna, pressetik, rondellhund, Salman Rushdie, svensk hiphop, yttrandefrihet

Kommentera!

3 reaktioner på ”Är verkligen ingenting heligt?

  1. Marcus (478 comments)

    "Åsiktsfrihet, enligt min blygsamma mening, handlar framförallt om fall där skribenter eller konstnärer trotsar sina egna regeringars eller religioners förbud, som ofta uttrycks genom lagar mot hädelse"

    Varför ska eller bör åsiktsfriheten begränsas av nationsgränserna?

    "Men satir bör alltid sparka uppåt."

    Jag förstår poängen med detta synsätt, men satir kan fylla andra funktioner också, bl a att uppmärksamma problematiska fenomen i samhället som ingen annan, av olika skäl, vågar ta upp. Inställningen att om man öht vågar andas något kritiskt om muslimsk kultur eller religion, så "sparkar man neråt" bygger enligt mig egentligen på en nedvärderande syn på muslimer, där man delvis placerar dem i en offer-roll, och som några som inte klarar av att hantera kritik.

    ---
    Jag ser inga skäl till att begränsa åsiktsfriheten efter nationsgränser (det vore absurt), och självklart ska även svenska medborgare som är kristna eller ateister stödja kampen för åsikts- och yttrandefrihet i andra länder och religioner. Frågan är om man lämpligast gör det på Jyllands-Postens sätt. Notera: *framför allt*.

    På samma sätt har jag svårt att se hur man kan sätta likhetstecken mellan å ena sidan att schablonartat utmåla en muslim som terrorist (eller en jude som ockrare) och å andra sidan "andas något kritiskt om muslimsk kultur eller religion" (eller judisk dito). Jag tror inte att du sätter ett likhetstecken på det sättet, men några av de s k karikatyrtecknarna i Jyllands-Posten tycks göra det. /Jimmy

    Svara
  2. Marcus (478 comments)

    Självklart sätter jag inte likhetsteckem mellan scablonartade och taffliga karikatyrteckningar och vad som hellst som kan anses vara stötande för människor från den kulturen eller religionen. Men att kritisera JP för att de är hycklare känns lite som att slå in öppna dörrar och lite som att sila mygg men svälja kameler. Nu anklagar jag verkligen inte dig för det sistnämnda, eftersom jag läser att du tar avstånd från mordhoten. Men det känns ändå som mordhot är en fråga som förtjänar att uppmärksammas och fördömas i betydligt större utsträckning, än några karikatyrbilder.

    Det hela påminner lite om Rädda Barnens senaste fadäs, när de censurerar forskning för att de är rädda att den kan uppfattas som stötande. Det synsättet verkar också bygga på den nedvärderande synen att vissa kulturer inte klarar av att hantera kritik.

    ---
    Jag hade missat den där grejen om Rädda Barnen (ser att du uppmärksammar det på din blogg), men vi är nog egentligen helt överens. Jag medger att min kritik av J-P kan vara lite av att slå in öppna dörrar. /Jimmy

    Svara
  3. Knas (1 comments)

    Sluta höja religion hela tiden.
    Detta är män som hade en betydelse för en lång tid sedan. Och som sedan har följt med in i dagens samhälle. Men varför?
    Varför ska vi ha religionen med oss?
    Varför ska några män som levde för länge sedan när samhället såg enormt annorlunda ut få styra oss idag?
    Tror vi verkligen på dessa ??
    Förr trodde man på tomtar och troll i Sverige...
    Man trodde också att jorden var platt?
    Detta har vi ändrat på... inte går vi fortfarande och tror att jorden är platt.
    Men dessa historier tror vi på idag.
    JAJA.. whatja gone do

    ---
    Jag vet inte riktigt vilken din poäng är. Men visst är det så att det finns starkt patriarkala inslag i religionerna - precis som i världen i övrigt. Lyckligtvis förändras världen, så även religionerna. Tack vare människor som vill förändra. /Jimmy

    Svara

Kommentera