Alla gillar civilsamhället, men vad är det?

Av den 1 november, 2007

Jag försöker ladda upp för en uppgörelse med ett tänkesätt jag har lite svårt att göra mig av med. Nämligen den så kallade sfärismen, som bygger på en åtskillnad mellan stat, marknad och civilsamhälle. Det har framförts att modellen försvårar en maktanalys.

För ungefär två år sedan blev jag ganska förtjust i denna tresfärsmodell. I en debattartikel kunde jag bland annat skriva så här:

Jag vill /.../ gärna resonera utifrån begreppen stat, marknad och civilt samhälle. Som frihetlig vänster riskerar man bli beskylld för att vara “civilsamhälleutopist”, men jag anser att de tre sfärerna har var sin roll att spela, sina olika förtjänster, och helst bör hållas åtskilda. Marknaden är ett förträffligt sätt att fördela resurser, och jag tilltalas av Braudels likställande av kapitalism med kontramarknad, men vissa företeelser bör räknas som allmänningar och undantas marknadsmekanismerna. /.../ Det behövs ekonomisk omfördelning, vilket förstås är statens uppgift – liksom att motverka kartellbildningar och att disciplinera företag som bryter mot lagar och kränker mänskliga rättigheter. /.../ Förutom omfördelning har staten ordning och hierarki som handlingsprinciper – det som högern och de auktoritära väljer att betona. Den är till för att upprätthålla stabilitet. /.../ Om vi vill se en ny och starkare vänster i Sverige, Europa och globalt måste vi bygga underifrån och långsiktigt, med utgång från det civila samhället. Partier kan vara uttryck för den viljan, men bara som en del.

Resonemanget utvecklades ett år senare i ett inlägg apropå en artikel av Olle Sahlström i tidskriften Arena.

Antonio Gramsci är särskilt intressant när man talar om bas och överbyggnad. Han förfinade modellen genom att dela in överbyggnaden i staten (de repressiva medlen i maktutövningen, samhällets våldsapparat) och det civila samhället (som ideologiskt fostrar massan att lyda den härskande klassen, genom skapandet av samtycke). Den klass som har kontroll över de båda är den hegemoniska klassen i ett land.

En översikt av tresfärsmodellen finns också i ett inlägg där jag tyckte att man skulle omvärdera höger och vänster i politiken.

Marknaden definieras där som;

Scenen för byte av likvärdiga produkter mellan köpare och säljare, varvid båda parter försöker maximera sin vinst.

Staten i sin tur är en;

Kollektiv aktör bestående av en organisation av funktionärer med monopol på våldsanvändningen i ett visst territorium.

Men vad är "det civila samhället"?

Den tredje sfären, civilsamhället, är svårare att definiera. Det är kanske det som är det främsta problemet med tresfärsmodellen. Civilsamhället är ibland synonymt med "den ideella sektorn", folkrörelser och NGO:s (Non Government Organizations), och omfamnas av högerpolitiker som vill "lösa vårdens problem" utan att betala för det, såväl som frihetliga vänsterdebattörer som vill se mer direktdemokrati och ekonomisk mutualism.

I totalitära stater, oavsett om regimen står till höger eller till vänster, står det civila samhället - frivilligorganisationer såväl som media - antingen under statens kontroll eller är mer eller mindre obefintligt. Men det är också viktigt att komma ihåg att den största frivilligorganisationen i Sverige, fackförbundet LO, under lång tid varit intimt förbunden med statsapparaten via det socialdemokratiska partiet och dess långvariga regeringsinnehav. En av många skillnader mellan en korporatistisk demokrati och en totalitär diktatur är att LO, om vi tar detta exempel, genom socialdemokratisk facklig-politisk samverkan haft stort inflytande över regeringen snarare än att regeringen kontrollerat LO.

Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg har statsapparaten och näringslivet också varit intimt förknippade med varandra i välfärdsstaten Sverige. Företag som Volvo, Saab och Ericsson, vilka ägnade sig mycket åt krigsmaterielproduktion och därmed blev mer eller mindre ihopväxta med den "alliansfria" svenska staten, fick en helt dominerande ställning inom näringslivet. Ändå har Sverige länge legat i topp på undersökningar som World Values Survey, Gapminder och Freedom House (även om allt inte är så bra, som respekten för mänskliga rättigheter). Vad har då tresfärsmodellen för praktisk betydelse?

Ett förslag är att helt enkelt börja från början: att se staterna som organisationer eller sociala system. De gör, med mer eller mindre legitimitet, anspråk på kontroll över territorier eller individer (alltmer det senare snarare än det förra). En stat är en organisation precis som ett företag är en organisation. Också civilsamhället består av sociala system, men kanske är det meningslöst att tala om "civilsamhälle" som ett samlande begrepp.

Det betyder inte att stater och frivilligorganisationer ska vara vinstdrivande. Det betyder snarare att idealet om autonomi, människors frihet från godtycklig maktutövning, kan riktas mot stater, företag och andra organisationer. I modern tid har vi rätt att förvänta oss demokratiskt inflytande över det som stater företar sig, att stater ska rätta sig efter vissa ideal - likabehandling, mänskliga rättigheter, etc. Har vi inte också rätt att förvänta oss detsamma av alla sociala system i vilka vi ingår? Den frågan bör diskuteras.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: stat, marknad, civila samhället, civilsamhället, Fernand Braudel, kapitalism, Olle Sahlström, Arena, Antonio Gramsci, bas och överbyggnad, hegemoni, NGO, direktdemokrati, mutualism, media, medierna, tredje statsmakten, totalitarism, diktatur, demokrati, frivilligorganisationer, LO, facket, Socialdemokraterna, socialdemokrati, korporatism, näringsliv, Volvo, Saab, Ericsson, World Values Survey, Gapminder, Freedom House, organisationer, systemteori, likabehandling, mänskliga rättigheter

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

18 reaktioner på ”Alla gillar civilsamhället, men vad är det?

  1. Marcus (478 comments)

    Jag tycker att det vore intressant att plocka upp Facebook-debatten i samband med det här, eller varför inte hoppa direkt in i Christophers genomgång av begreppet universell modulering, som tas upp av Gilles Deleuze i följande citat:

    Félix Guattari tänkte sig en stad där var och en kunde lämna sin lägenhet, sin gata, sitt kvarter, med hjälp av sitt elektroniska kort (dividuell) som lyfte den ena eller andra barriären; men kortet kunde vara indraget en viss dag, eller mellan vissa timmar; det som räknas är inte barriären utan datorn som beräknar vars och ens position, tillåten eller otillåten, och utför en universell modulation.

    1. Vi talar här om godtycklig maktutövning på ett mycket konkret plan: Det är egentligen inte intressant huruvida staten utnyttjar sin makt i ett kontroll-/övervakningssamhälle av den här typen, utan bara att möjligheten finns - att spärra kortet till en dörr i guattaris stad. Den liberala friheten är uppfylld ända till dess att spärren slår till, medan ditt begrepp autonomi rymmer ett fördömande av hela kontrollmekanismen. Autonomisten godtar inte Facebooks löften om att uppgifter aldrig skulle lämnas ut i orätta händer. Det är nämligen beside the point. Här funkar autonomi alltså väldigt bra!

    2. Samtidigt visar tankeexperimentet på det omöjliga i att göra åtskillnad mellan sfärerna, eftersom det inte är de isolerade delarna som är intressanta utan det mer abstrakta utbytet, flödet av relationer dem emellan, och det vi i bred bemärkelse kan kalla infrastrukturen. Det är i den som godtyckligheten kan spåras.

    3. Det är också ur det här perspektivet jag kritiserar tänkandet om principiella rättigheter och skyldigheter. De är enkla att formulera (svårare att bli överens om dock) och ställa krav på, följa upp och allt det där, men trots att vi snart har haft mänskliga rättigheter på pränt i ett sekel finns det inte ett enda land som är i närheten av att uppfylla dem. Varför? Därför att utskiljandet av dem inte är det intressanta, så länge som infrastrukturen (i mycket bred bemärkelse) medger att de tillämpas godtyckligt. Så länge vi inte kan se de faktiska tillverkningsomständigheterna i samband med köpet av en produkt, kan det finnas hur många etiska regler, lagar och stämplar och garantier som helst - tillämpningen är godtycklig. Så länge vi inte själva har direkt kontroll över vem som granskar våra övervakningsbilder och hur de sedan används så är tilläpmningen av rättigheter till integritet godtycklig. Och så vidare...

    ---
    Intressant det där med infrastrukturen! Det ska jag ta till mig till mig för min uppgörelse med Michael Walzer (M.W. 😉 ). Den ligger i pipeline, men ett inlägg om solidaritet kommer före. /Jimmy

    Svara
  2. Björn (16 comments)

    På vilket sätt försvåras en maktanalys? Jag skrev för nåra år sedan en uppsats på universitetet som handlade om strukturell förändring i tredje världen och använde mig då av en liknande modell, hämtad från freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson (som väl är starkt influerad av Gramsci vad jag minns). I mitt tycke var användandet av en sådan modell absolut ett bra sätt att demonstrera och avtäcka maktförhållanden, och möjligheter till samhällsförändring.

    Fast det kansker säger mer om bristen på djup i uppsatsen än modellen i sig 😉

    ---
    Möjligen besvarar Marcus din fråga i sin kommentar här ovan. Den hade fastnat i mitt spam-filter (har mer än en länk i sig) och hade därför inte publicerats när du skrev den här kommentaren.

    Kan du inte berätta lite mer om din uppsats? Jag håller nämligen med dig om att modellen är användbar, men kritik mot den har gjort mig mer skeptisk än tidigare. Är det resonemanget om första och andra vågens globalisering hos Hans Abrahamsson som du använt dig av? /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Björn: Det blir ju lite osammanhängande i en kommentartråd, men spana in Jimmys länk till inlägget om sfärismen och den första länken han ger, till ett inlägg om de olympiska spelen i Berlin, som fick mig att spåra ut i OT-diket... 🙂

    Svara
  4. Björn (16 comments)

    Visst, det har dock inte så mkt med inlägget att göra är jag rädd. Jo, tanken om första och andra vågen globalisering mynnar sedermera ut i den analytiska modell som kallas "det gyllene tillfället", som vi lekte med i uppsatsen.

    En modell bestående av tre delar, som Abrahamsson valt att kalla, "motsägelsefulla omständigheter", "sammanfallande intressen" och "vertikal interaktion". Dessa tre delar är, om jag förstått det rätt, i sin tur relationer mellan "politiska och ekonomiska eliter", "produktionsförhållanden" samt "civilsamhället". Genom att granska relationerna, samspelet eller varför inte maktförhållandet mellan dessa tre kan man eventuellt komma fram till var, när och hur ett "gyllene tillfälle" till strukturell förändring kan uppstå. Sen är ju som sagt frågan om det är en rent deskriptiv modell, eller man faktiskt kan ta hjälp av den att förutsäga skeenden...

    I vårt fall använde vi modellen på Sao Tome & Principe, som ju hittade massvis med olja för nåra år sedan.

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Samtidigt låter det ju onekligen som om relationerna i sig är det viktiga för Abrahamsson. I det som jag nedsättande kallar sfärism finns en tendens att vilja avskaffa eller i vart fall minska relationerna mellan de olika sfärerna, att sfärerna ska verka oberoende av varandra i idealfallet. Det bygger för det första på en illusion av att detta öht är möjligt, och för det andra bygger det på en bristfällig förståelse av makt som liggande i direkt interferande handlingar, och inte som en mycket mer komplex strukturell företeelse.

    Jag tror att du kan klara dig undan, Björn... 😉

    Svara
  6. Björn (16 comments)

    vilken tur, Marcus. 🙂

    Ja, det är relationerna som är viktiga. Men för att det ska uppstå relationer måste det ju uppenbarligen finnas något som det kan uppstå relationer emellan...

    "sfärism finns en tendens att vilja avskaffa eller i vart fall minska relationerna mellan de olika sfärerna, att sfärerna ska verka oberoende av varandra i idealfallet."

    och det rent normativt alltså?

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    Normativt, ja.

    Men en viktig aspekt i just det här fallet, vad gäller att det måste "finnas något som det kan uppstå relationer emellan", är att sfärerna stat, näringsliv och civilsamhälle inte är i sig själva, utan blir. De uppstår som en följd av hur vi kodar våra relationer, och är alltså egentligen produkter av våra relationer snarare än något som har relationer. Infrastrukturen är primär, sfärerna är det inte. Som jag ser det.

    Svara
  8. Björn (16 comments)

    "Infrastrukturen är primär, sfärerna är det inte."

    Är beredd att hålla med. Men om vi nu, för att kunna undersöka (makt)relationerna, skall göra en modell. Hur kan den se ut då, om vi jämför med Abrahamssons t.ex?

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    Jag är inte insatt i Abrahamssons modell, så frågan är svår att besvara. Men att jag inte vet vad jag pratar om har aldrig hindrat mig förut... Jag swingar loss helt vilt!

    Vad jag förstår är att Abrahamsson söker efter ett "gyllene tillfälle" till strukturell förändring, och beskriver de faktorer som kännetecknar ett sådant tillfälle. Jag citerar din egen beskrivning av dem:

    1. Motsägelsefulla omständigheter innebär att sättet som produktionen organiseras på har skapat motsättningar som hotar betydande samhällsgruppers långsiktiga intressen.
    2. Sammanfallande intressen mellan olika grupper att komma till en lösning på ett problem. Dessa sammanfallande intressen har dock olika skäl och är oftast temporära.
    3. Vertikal interaktion mellan olika samhällsgrupper eftersom en ensam samhällskategori sällan är tillräckligt stark för att utföra en förändring det finns intresse av. Det skapar krav på politiska alliansbyggen vars förutsättningar varierar beroende på de olika aktörernas intressen ser ut. När dessa olika aktörers intressen sammanfaller blir deras vertikala interaktion av central betydelse för att en förändringsprocess skall äga rum.

    I princip beskriver du/Abrahamsson här ett komplext system där flöden (av varor och tjänster, men också, mer abstrakt, av begär) av olika anledningar faller samman och samverkar (via en infrastruktur) på ett sätt som laddar situationen/"tillfället" med energi, vilken kan användas för åstadkomma förändring. Den kan också spåra ur i kaos, och som ett tredje alternativ kan flödena justeras så att stabiliteten i systemet återfås.

    Formulerat så får man en mer generell modell, än den typsituation i tredje världen som Abrahamsson identifierar. Och den bidrar med en förståelse för vad det egentligen är som händer, och hur man kan påverka det.

    Vad tror ni? Gav det nåt, eller blev det mest blurr?

    Svara
  10. Rasmus (2 comments)

    Jag skulle vilja rekommendera er att läsa Klas Gustavssons bok »Socialismens liv efter döden«. Klas presenterar flera olika teman som ni berör samt utvecklar med hjälp av Gramsci, Mouffe, Zizek och Hardt&Negri de tankar ni fört fram rörande det civila samhället och ett förlorande av maktanalys och konfliktperspektiv när staten och det civila samhället separeras som enskilda analysenheter.

    Svara
  11. Marcus (478 comments)

    Klas Gustavssons bok är utmärkt, Rasmus, inte minst som en grundkurs i vad socialism verkligen är! Jag håller också med om hans slutsats att socialismen i grunden är en maktkritik, men är nog något mindre klasskampsinriktad än Gustavsson...

    Svara
  12. Björn (16 comments)

    Det låter vettigt, Marcus.

    Vi har kanske pratat om det förut, men för mig handlar det om att skilja på deskriptivt och normativt. Som en deskriptiv modell för att förstå vad som händer och hur det påverkas tycker jag nog Abrahamssons modell har en del att ge. (Även om den är trubbig, eller "generell" som du uttrycker det).

    Egentligen har vi nog pratat om lite olika saker från början tror jag.

    Svara
  13. Thomas Svensson (75 comments)

    Bör man göra upp med sfärismen? Jag skulle vilja se det ungefär så här: Det du kallar sfärismen är en projektion (avbildning, mappning) av samhällslivet på de tre dimensionerna stat, marknad och civilsamhälle. Detta är förstås en enorm förenkling av samhällslivet, men den görs i syfte att hitta mönster som kan hjälpa till att förstå företeelser som vi observerar.

    På liknande sätt projicerade Marx samhällslivet på klasser, produktionsförhållanden och produktionsmedel och lyckades med denna teknik revolutionera samällskunskapen då plötsligt historiens och samtidens företeelser kunde ges eleganta förklaringar. Men, Marx och hans efterföljare (t.ex. undertecknad ) bländades av elegansen och förklaringsstyrkan och trodde sig ha upptäckt naturlagar som för alltid skulle styra mänskliga samhällen. Detta var ett ödesdigert misstag.

    Nyliberaler projicerar i Adam Smiths efterföljd samhällslivet på dimensioner som individ, självbevbarelsedrift, den ekonomiska människan och rationalitet i den fria viljan. Med en sådan förenklad världsbild förklaras i sanning mycket av våra observationer, men på samma sätt som Marxister gör man ofta misstaget att man tror sig ha hittat naturlagar som för alltid är tillämpbara på samhällslivet.

    Marcus N och Kalle P verkar vilja hitta nya projektioner, grundade på holistiska perspektiv, kaos- och komplexitetsteori. Kanske är det en fruktbar väg för att hitta nya mönster till hjälp att förstå och förändra i dagens värld, även om framgångarna hittills inte imponerar på mig och inte tycks gå att jämföra med Marx' eller Smiths.

    Jag tror inte att någon av dessa projektioner är felaktig, de är alla bara olika sätt för oss att finna mönster i samhällslivet för att förstå och för att förändra; den projektion som bäst stämmer med ens personliga intentioner tar man till sig och förblindade av intellektuell brillians förlorar vi oss lätt i en ensidig världsbild. Det väsentliga är i mitt tycke att man inte förleds att tro att specifika projektioner har någon "naturlig" grund, utan förstår att de är mänskliga konstruktioner och nöjer sig med att se dem som tillfälliga verktyg för att förstå och förändra.

    Sfärismen har tydligen kommit till nytta i Björns analyser och uppenbarligen också i dina, Jimmy, vilket väl försvarar dess existens som ett av många verktyg.

    Svara

Kommentera