Med en debattartikel i dagens Expressen tillkännagav musikern Alexander Bard att han nu engagerar sig i Folkpartiet. Detta sedan hans kompis Camilla Lindberg som enda borgerliga riksdagsledamot röstade nej till FRA-lagen.
Redan i början av sommaren sade Alexander Bard till Svenska Dagbladet och Fria Tidningen att han tänkte ge sig in i politiken. Vilket parti det var frågan om ville han då inte berätta – utom att vare sig Vänsterpartiet eller Moderaterna kunde komma på fråga. Men han ”låg i förhandlingar” med två partier. Har för mig att Alexander Bard, i likhet med Johan Norberg, sagt att han röstade på Centerpartiet i riksdagsvalet 2006. Nu blev det Folkpartiet.
Frågan är hur det passar ihop med att Alexander Bard kallar sig ”filosofisk socialist”. Major Björklunds Volkspartei rimmar inte särskilt väl med de idéer Alexander Bard fört fram i sina böcker Nätokraterna och Det globala imperiet (med Jan Söderqvist; en tredje bok – Kroppsmaskinerna – är på väg).
Det går inte att komma ifrån att Alexander Bard är en intressant debattör (även om jag själv inte delar så många av hans politiska ställningstaganden). Han är influerad av såväl Friedrich Nietzsche som Charles Darwin, liksom av Gilles Deleuze (namnet på hans band BWO kommer från den sistnämnde). Det känns inte troligt att detta kommer att märkas på Folkpartiet, men det ska bli intressant att följa Alexander Bards politiska bana.
Uppdatering, den 8 september 2008: Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att det här inlägget kommer högst upp bland träffarna när man googlar på ”alexander bard folkpartiet”? Såväl Bards egen debattartikel som Politikerbloggen, SvD och GP hamnar längre ned.
***
Bloggkoll: Emma slutar blogga, Maria debatterar om gröna feminister, Roya behandlar antiziganism, Zaida ser fram emot presentationen av De grönas samtyckesutredning, Charlotte är besviken på sossar och trött på en ovän, medan Isobel har funnit sin hjälte i Mark Klamberg.
***
Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Alexander Bard, Folkpartiet, Camilla Lindberg, FRA-lagen, FRA, Vänsterpartiet, Moderaterna, Johan Norberg, Centerpartiet, Jan Björklund, Jan Söderqvist, Friedrich Nietzsche, Charles Darwin, Gilles Deleuze, BWO



2012
Pingback: Vad kan vi lära av Liberati? « strötankar och sentenser