1 Mos 1:28

Av den 24 januari, 2007

Inför biskopsmötet i Skara, nu i dagarna, har ärkebiskopen Anders Wejryd uttalat sig om att "Det ställer till vissa problem att kalla allt äktenskap." (Dagens GP, ej på nätet.) I mars kommer en statlig utredning om en framtida samlevnadslagstiftning, och därför blir äktenskap (för heteropar) respektive partnerskap (för alla andra) en fråga i vilken också svenska kyrkan måste bestämma sig för en officiell linje.

Enligt Wejryd har svenska kyrkan strävat efter att få en likställdhet mellan partnerskap och äktenskap när det gäller status och juridiska konskekvenser. Och det ligger väl något i det. Men man har inte varit beredd att ta steget fullt ut. Wejryd motiverar: "man blandar bort korten om man kallar allt för äktenskap". Anledningen är att äktenskapets essens för många är den principiella möjligheten till att barn föds och nästa generation skapas på det gamla traditionella sättet.

Vänta nu här! Orsaken till äktenskapets helgd är alltså ren biologi. Varken adoptioner (homo eller hetero) , barnlösa äktenskap eller ogifta föräldrar skulle alltså vara okej för kyrkan med ett sådant synsätt. Traditionellt var ordet. Och detta om något är väl ändå att blanda bort korten...?

Nej, fortsätt gärna sekulariseringen genom att kyrkan (eller motsvarande) inte längre får juridiskt giltig vigselrätt. Borgerlig vigsel ska vara obligatoriskt för alla som vill "gifta sig", hetero- såväl som homopar, kristna såväl som judar och muslimer, och sedan får man gärna låta sin kyrka, moské eller synagoga välsigna vigseln om man nu vill det. Risken blir visserligen att det religiöst motiverade bigotteriet uppfattas som legitimt, när det inte längre får samma juridiska konsekvenser, men å andra sidan finns det för de församlingar som önskar bibehålla en konservativ hållning åtminstone inget inflytande över människors medborgerliga rättigheter. För mig skulle det vara en landvinning.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: svenska kyrkan, kristendomen, ärkebiskopen, Anders Wejryd, homosexuella, äktenskap, vigsel, partnerskap, diskriminering

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

10 reaktioner på ”1 Mos 1:28

  1. TomTom2020 (26 comments)

    Håller med dig Jimmy. Och varför kan begreppet äktenskap inte utvecklas och förändras som allt annat? Äktenskapet fanns ju innan kristendomen och är ju helt oavhängigt vilken religion man tillhör eller inte tillhör. Tycker som du, ta bort vigselrätten från samfunden - vill folk gifta sig får de väl göra det borgerligt och sen kan vem som helst, om det är kyrkan eller humanisterna, välsigna äktenskapet eller vad de nu vill göra.

    En mycket bra fråga: "varför kan begreppet äktenskap inte utvecklas och förändras som allt annat?" Och jag behöver väl knappast tillägga att jag inte anser att det ska vara någon skillnad för homo- resp heteropar vad gäller den borgerliga vigseln? Idag finns det t.ex. en liten skillnad i det som vigselförrättaren läser upp vid ceremonin, som har med samhällets reproduktion att göra, trots att det numera är tillåtet med såväl adoption som insemination där båda föräldrarna är av samma kön. /Jimmy

    Svara
  2. Anders (36 comments)

    Det kommer (med största sannolikhet) en motion från Grön Ungdom till Mp-kongressen om att jobba för en samlevnadsbalk.

    Inte så överraskande... Men den har förstås mitt fulla stöd! /Jimmy

    Svara
  3. Marlene (3 comments)

    Jag instämmer helt!

    "Risken blir visserligen att det religiöst motiverade bigotteriet uppfattas som legitimt, när det inte längre får samma juridiska konsekvenser..."

    Bra att du även tar med denna aspekt i analysen då sociala normer inte alltid överensstämmer med formella lagar och regler. (Jag fick även lära mig vad bigott betyder efter en titt på NE.se ;-))

    Tack. Utan att vara jurist kan jag hålla med om att relationen mellan sociala normer och formella lagar är både komplex och intressant. Rättsfilosofiskt är jag skeptisk till både ett naturrättsligt och ett positivistiskt perspektiv, men jag vet inte vad jag skulle förespråka istället. Vet dock att Derrida skrivit en del om det som jag tilltalats av. /Jimmy

    Svara
  4. vänstra stranden (27 comments)

    Den här frågan kom faktiskt upp redan i samband med att kyrkan på allvar började viga par som var skilda, samt viga gamla människor som faktiskt inte kunde få barn på vanligt sätt. Redan då tog man bort den där biten om de kommande släktena.

    Jag är positiv till ett borgerligt äktenskap, för dem somvill leva tvåsamt i lojalitet och kärlek med varandra oavsett kön, och sedan överlåta den religiösa välsignelsen till olika samfund. Jag vet att kyrkan kommer att "förlora" på detta, men om man jämför med Frankrike så är det fortfarande väldigt vanligt att man gifter sig i kykran även om man inte är "jättekristen". Och då får vi också bibehålla den grundlagsfästa religionsfrihet som innebär att vissa samfund kan låta bli att välsigna homosexuella par (vilket jag OBSOBSOBS tycker är fel). Jag är alltså helt positiv till "äktenskap" för homosexuella, men har respekt för dem som inte är det och tror att den värdekonflikten går att lösa på ovanstående sätt.

    Det var just Frankrikes modell jag hörde talas om (för ett par år sedan), och tyckte lät schyst. Sedan vet jag att det finns dem inom svenska kyrkan som kämpar för hbt-personers rättigheter och anser att det skulle vara en förlust. Jag kan förstå argumenten, men förespråkar ändå "den franska modellen". /Jimmy

    Svara
  5. Marlene (3 comments)

    "Jag är alltså helt positiv till “äktenskap” för homosexuella, men har respekt för dem som inte är det och tror att den värdekonflikten går att lösa på ovanstående sätt."

    Det är en komplex fråga. Vilka former av diskriminering är vi beredda att accepterar inom ramen för religionsfrihet/ mångkulturalism. Det finns alltid en inneboende konflikt mellan upprätthållandet av universella värden (rättigheter och skyldigheter) och bejakandet av mångkulturalism.

    Visst är det en komplex fråga. Dessutom en mycket viktig fråga, som jag klurat en del på (utan att komma fram till några svar, om man ens kan det). T.ex. är jag mycket intresserad av den inomfeministiska debatten om "traditionell, västerländsk feminism" (kommer inte på någon självetikett, så jag lånar meningsmotståndarnas etikett, men vill understryka det) kontra postkolonial feminism eller queerfeminism. Hur resonerar du? /Jimmy

    Svara
  6. Pingback: Behöver heterosexualiteten försvaras? « strötankar och sentenser

  7. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

  8. Pingback: Förbundet Humanisterna hittar rätt ibland « strötankar och sentenser

  9. Pingback: “Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster” « strötankar och sentenser

Kommentera